Vaken sen 2, 5 timma tillbaka, trots det ligger jag kvar i sängen.. alldeles för svag i kroppen för att kliva upp och alldeles för mycket tankar för att somna till igen.. månaden går mot sitt slut, likaså gör mitt anställningsavtal. Efter att jag tog på mig 25 timmar extra utöver OCH Halie blev sjuk så försvinner energin mer och mer. Ni bör veta att när Halie är sjuk så är sova ännu värre än vanligt, vilket gör att det blir fööör lite sömn på nätterna. Jag är van att inte sova mkt, jag är ju trots allt mamma och det är få som har turen att få såna där barn som sover så fort man lägger ner dom. Igår hann jag inte mer än komma hem så blev jag helt utmattad (på riktigt, inget jag säger för att jag va lite "trött")
Kroppen började skaka, jag klarade knappt av att stå eller sitta, huvudet blev tomt och magen började krampa. Den där jäävla magen alltså!! 2 arbetsdagar kvar och jag funderar på om det är värt det sen? Lyssnar jag på andra ska jag inte va kvar, lyssnar jag på min kropp skulle jag slutat första gången det visade tecken på hur det skulle bli hela tiden men lyssnar jag på mitt huvud så ska jag göra det för pengarna. Tänk att pengar är värt så mkt, tänk att jag utsatt mig för att bli ett nervvrak för att kunna gå och ta ut några jävla papperssedlar och köpa nåt ?!
Nåväl, jag har 3 dagar kvar att fundera, vad säger att nästa ställe blir bättre? Vad säger att det kommer bli nåt nästa ställe? Hur lätt är det att få tag på ett jobb i dagsläget egentligen ?
på vägg in i väggen e...
Jag uppdaterar i princip bara när hela jag är full med negativ energi, slut med det nu !
Vad är bra då? Förutom att jag kastas runt och behandlas som skit av en människa så är allt annat bra! Jag har min familj, jag har tak över huvudet och det börjar nästan bli hemtrevligt (när det är nystädat, 5 minuter efter ligger det leksaker överallt igen) trots vissa svårigheter har jag en inkomst (vissa månader mer och andra mindre) men den slår alltid mammapenningen på 2800 ;) jag har egentligen allt jag drömt om (förutom ett fast arbete & en perser)
Så varför klaga när en enda människa sabbar för mig, jag är less på att vara på botten. Jag ÄR starkare än så men jag har bara jävligt svårt att inse det just då.. Så nu bryr jag mig inte, jag fokuserar på framtiden, går dit varje dag med huvudet högt för även om andra har svårt att inse det så gör jag ett jävligt bra jobb, jag gör mitt bästa och jag försöker så länge jag orkar. Sen är ju även jag bara mänsklig, allt kan hända mig också även fast få verkar tro det.
Hade jag varit lat och inte orkat? Ja då hade jag tagit sjukskrivningen och suttit hemma på arslet men istället sliter jag arslet av mig så gott det går och när jag kan..