0 Läs mer >>
Hahaha, nu sitter jag här och tvingar mig själv att skriva för att jag har fått en utskällning av Moa (igen) !

Jag är värdelös på att blogga, meen jag visar livstecken lite då och då iaf. Gottar mig, kollar idol och känner att jag inte ska skriva för då kommer det baaara ut massa onödigt, så.. Tjopptjopp!

Utkast: Aug. 28, 2013

0 Läs mer >>
Jag vet inte hur mkt jag gör för att komma på andra tankar när Halie somnat. När hon är vaken kan jag fokusera på enbart henne men så fort det blir kväll bryter jag ihop. Det här är inget jag valt för att jag VILL ha det såhär, utan för att det inte funkade på nåt annat vis heller. Det här var det bästa jag kunde gör nu, men varför mår jag då såhär? Jag avskyr att känna mig såhär hjälplös, jag hatar att faktiskt inte kunna välja att gråta mot nåns axel om jag skulle vilja, jag hatar att vara helt ensam på kvällarna & helt ärligt inte ha nån aning om panikångesten kommer börja göra sig påmind igen.. jag vet att jag mår bättre, på ett vis. Samtidigt som jag inte mår bra överhuvudtaget.. jag tar en dag i taget, i hopp om att de ska bli bättre nån dag. Så var det hoppet där, hoppet som övergett. .

Utkast: Aug. 17, 2013

1 Läs mer >>
Duktig idiot.. Efter fem dagar lyckas jag uppdatera igen !
På dom här fem dagarna har de blivit en stor förändring, en förändring jag aldrig trodde skulle hända för ett år sen... Men se så fel man kan ha.. Om ensam är stark, varför sitter jag då och känner mig så liten och hjälplös? Varför visar jag svaghet nu? Det är egentligen så mycket jag vill få ur mig, men eftersom jag är sämst på att visa känslor byggs det bara på inombords .. Jag lägger hellre på det där leendet och låtsas som ingenting istället för att gå och gråts mot nåns axel, trots att det egentligen är det som kanske behövs vissa gånger.. Som nu ! Jag är inte stark, och jag har aldrig varit..



Ensam är stark?

0 Läs mer >>
Halie är lämnad på dagis, jag ska åka iväg och jobba sen blir det bad och myskväll.. Jag börjar ge upp hoppet, allt känns hopplöst, meningslöst !! Vad säger att det inte är såhär det skulle bli? Vad är det som säger att någonting kommer förändras? Jag tror inte på förändringar, jag tror inte människor kan ändra sig om det inte gäller liv och död.. Jag ser inget ljus i det hela.. Det kanske är bäst att bara låta det bli som det blir, sluta kämpa för något som kanske aldrig kommer hända ?

Hopplöst..

0 Läs mer >>
 
Den får se ut som den gör just nu antingen tills jag själv har tid att fixa den eller tills jag hittar en snäll vän som erbjuder sig att dona med den.. så det kommer mest troligt dröja innan det blir snyyggt!
 
Nu är det ju dumt att ställa frågan vad som hänt, har ni nån aning om hur mycket det händer på en månad i mitt liv ? När jag tänker efter är det fruktansvärt mycket.. eller så kanske den här månaden har varit extrem.
Ambulans, inlagd på sjukhus, storsjöyran, pinsam vinkväll, jobb, förkylning, särbos på prov, tankar om dagisbyte, Halies utveckling, besök, bröllop, möhippa, jobb.. ja men ALLT mellan himmel & jord !
 
SÅ jag kommer inte berätta för er vad som hänt, om ni inte frågar eller om det inte dyker upp i mitt huvud nån dag.
Det blir föör mycket och för klottrigt att ens vilja läsa.

Hur som, vi mår fin fint förutom en jävla förkylning.
Men den ska inte hindra mig från att göra allt sånt där nödvändigt.
Som att städa, åka och handla mat & kanske tillochmed färga håret?
Och nej, jag kan inte jobba.. det finns hygienregler jag måste följa och att handskas med människors mat i det här tillståndet är vidrigt.. men imorn så !
Är jag fortfarande dålig får jag helt enkelt hålla mig ifrån köket helt och hållet, det får dom ta.
Jag har inte råd att va hemma längre..
Meeen.. jag skriver mer sen / en annan dag / om en månad osv osv.
Byyyyebajs!
 
 
 

Tillbaka på ruta ett....