för mycket svaghet..

Nuu är det såna där roliga bloggpauser efter varje inlägg igen. Som tur är kan man ju ringa för att veta hur allt går, om man bryr sig på det sättet, för alla som bara är nyfikna och vill ha nåt att skvallra vidare om.. ja ni får helt enkelt vänta! 
 
 
Vad har hänt? Vikariatet har förlängst till årsskiftet, jag jobbar inte ihjäl mig längre & för första gången i hela mitt liv funderar jag på att söka hjälp för ångesten.  För första gången är den så pass stark så att jag inte kan kontrollera vaf som händer utan det bara blir. Att konstant oroa sig för hjärtklappningarna och yrseln gör mig utmattad, hur förklarar jag på jobbet när jag bara lägger mig ner, skakar och håller händerna för ansiktet? Jag klarar inte av att leva som en normal människa och det är alerig nåt som hindrat mig förr, trots att det funnits där. 
 
Jag har blivit moster också, i förrgår kväll kom en liten flicka och jag blir sååå sugen på en till. Men nä, jag tänker knte sätta mig i samma sits i över ett år till. Vakna nätter, tidiga mornar, aldrig äta, aldrih vila. osv osv. om det inte ens går att kliva upp npn morgon med Halie nu, så vet jag precis vilken hjälp jag skulle få med ett till.. hur svårt kan de va ?!

Kommentarer:

1 Josefin:

skriven

Jätte starkt att söka hjälp för ångesten! Jag går igenom samma sak! Har/har haft så fruktansvärd ångest och hjärtklappning/yrsel! En dag för 4 veckor sedan fick jag nog och ringde HC för att be om hjälp! Fick träffa en psykolog på hälsocentralen i torvalla och fått hjälp genom kognetiv beteendeterapi! Jätte bra redskap! Vill helst inte ta några mediciner !
Hoppas du får samma hjälp som jag <3

Kommentera här: