fridaengstrm.blogg.se

Ligger i fosterställning med Halie på en sida och en sovandes Daniel på andra.. börjar förstå känslorna som varit i kroppen och inser att panikångesten håller på smyger sig på. Är i stort behov av att handla, men att åka ut bland folk känns som en dålig idé,  speciellt ensam. Helst av allt vill jag bara gräva ner mig under täcket och invänta attacken, så att lite av tyngden i kroppen får lätta, så att jag kan gråta och skrika bort stenen i min bröstkorg. Men jag kan inte, idag måste jag vara mamma och ta vara på tiden med Halie,  idag kan jag inte visa svaghet, idag måste jag vara mig själv. Och jag måste handla!