Jag lever i min egen lilla bubbla, egentligen orkar jag ingenting men jag gör mitt bästa för att åtminstone kunna vara mamma och flickvän. Just nu måste jag prioritera dom som måste stå ut med mig varje dag, annars hade jag helst av allt låst in mig och hoppats på att allt skulle bli som vanligt en dag. Jag vill att ni låter mig vara tills jag orkar själv! Jag tar kontakt med dom som jag vill ha kontakt med.. Vet seriöst inte vad som tog åt mig, vad som hänt och varför allting blossade upp nu ?! Jag har ett barb som jag älskar mer än nånsin, som jag lever för så varför inte vara nöjd? Jag vet mkt väl att jag gjorde/sa fel saker, men ingen behöver påminna mig, ingen behöver läxa upp mig.. ångesten och alla andra känslor tog övertaget igen, för första gången på 3 år så kunde jag inte styra ett skit.. men här sitter jag, ångrar egentligen inte ett skit av vad jag sa eftersom det var precis så jag kände, men eftersom man inte får må dåligt och ha vissa funderingar så mår jag skit för det. För att folk ska bli förbannade för att jag ibte är den där toklyckliga morsan som vaknar upp med ett leende på läpparna varje dag !!
Kommentarer:
1Frida:
skriven
Du gör helt rätt i att ta kontakt när du är redo. Vi finns här då du vill <3 Sen tror jag inte att det finns någon morsa som ler varje morgon. Jag gör då inte de :) Kram till dig och gör det som känns bäst för dig / er <3
skriven
Du gör helt rätt i att ta kontakt när du är redo. Vi finns här då du vill <3 Sen tror jag inte att det finns någon morsa som ler varje morgon. Jag gör då inte de :) Kram till dig och gör det som känns bäst för dig / er <3